Jaha, då var man framme då. Efter endel "om" och "men"...
Satte ner mina slitna sneakers på asfalten och kände att det här är början på ett äventyr. Ny stad, nya människor, nya möjligheter, ja ni vet.. Och jag kände att nu är det här min stad. Det kändes fint. Och trots att det tog mig x antal minuter att hitta rätt spårvagn och att när jag väl hittade den - precis missade den, och trots att det regnade så att mitt hår blev risigt, och trots kampen att ta sig fram bland alla fulla ACDC fans och trots att resväskorna vägde för mycket, så är jag framme och det känns skit bra rent ut sagt. Hejja mig i min nya stad!